Livsglädje saknas

Rubriken borde säga allt. Det är trist att säga det men jag har verkligen ingen varaktig glädje i mitt liv. Det kan man säga är detsamma som att mitt liv saknar glädje. Roliga stunder existerar bara en kort stund sen så är de borta utan att ha gjort någon större inverkan. Det är kanske bäst att klargöra att det här inte ska ses som att jag tänkar begå självmord för det tänker jag inte. Jag vill ha en förbättring av mitt liv, inte ett slut på det.

Jag vill verkligen kunna gå till jobbet och känna mig glad men det gör jag inte. Det är inte heller arbetsuppgifterna som är felet utan det är som vanligt bristen på flickvän som ställer till det. Jag trodde att jag kommit över det men tyvärr så varade det inte så länge och nu är jag tillbaka i gamla spår igen. Ännu en gång gör jag det som verkar vara en dödssynd nämligen att skylta med min desperation, men det kan inte hjälpas.

Det värsta är att det går ut över jobbet. Jag har helt enkelt ingen större lust att göra något över huvud taget och har en förmåga att dra ut på det jag gör utan någon annan anledning annat än bristen på lust. Ok alla uppdrag är inte så där jätteroliga men det har inte med det att göra.

<!– @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –Man kan säga att jag har kontakt med en tjej så frågan blir egentligen, hur går man vidare? Hur visa att jag är intresserad av henne? Det är var förmågan att prata för sig kommer in. Det är nu man ska kunna fråga allt man vill veta och kunna svara henne samt att säga precis rätt saker i rätt tid. Men man måste ta första kontakten. Det är mycket möjligt att hon är intresserad av mig men om ingen av oss frågar så kommer vi aldrig få veta och just nu känns det verkligen som att frågan är långt borta. Jag vågar inte och det är möjligt att hon inte heller gör det så just nu kommer vi ingenstans.

Så vad göra. Det är en fråga jag tycks ställa ofta. Det är väl lätt att inse att någon av oss måste bryta tystnaden och fråga den andre hur det står till. Tyvärr vet jag inte om jag någonsin kommer få modet till det. Inte en dag går förbi utan att jag längtar efter närheten som aldrig tycks komma och jag är så förbannat trött på mina tillkortakommanden gällande att få det jag vill ha.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.