Aspiebloggen

Jag har bott hemma större delen av mitt liv. Jag kunde inte komma och gå riktigt som jag ville eller vara uppe hur sent eller tidigt som helst men jag var inte helt ensam. Nu kan jag komma och gå som jag vill. Jag kan vara uppe sent så länge jag inte stör grannarna men istället är jag helt ensam.

Som aspergare vill jag vara ensam men samtidigt inte och jag vet inget bra sätt att lösa det på. Något jag saknar är någon att prata med. Chat fungerar inte för mig, antingen blir det stolpigt eller så blir det noveller som passar bättre på bloggar. Och jag är inte tillräckligt social för att gå med i communitys för då ska man prata om en massa som andra tycker är intressant som sport och OS och annat medan jag skiter i sådant. På bloggar ska man hålla sig till sakämnet och att skriva om det här är förvisso ett sätt att få ur sig tankarna men så mycket mer lär det inte bli av det. Det känns skönt att skriva av sig men ändå lär ingen vilja läsa inlägg där någon jämrar sig hela tiden.

Jobbet är inte heller trevligt. För längesedan när jag var inne på aspergerforumet minns jag att någon/några nämnde problem med att göra samma saker hela tiden. Jag har kommit fram till att jag är likadan, jag klarar inte de uppdrag som känns som de kommer pågå flera år, och med det jag sitter på nu stämmer det också. Visst det är ett välbetalt jobb för LiR och bra reklam men det är inte bra för mig. Men coacherna verkar inte bry sig om det utan jag ska sitta här och plågas. Jag har föreslagit att någon annan ska läras upp för det här så jag kan få lite omväxling men till ingen nytta. Hade jag vetat hur jag skulle komma att känna hade jag aldrig accepterat uppdraget. Har någon en tidsmaskin?

Bilen fortsätter krångla. Nyckeln skulle ju fixas igår men den vill inte erkänna bilen eller tvärtom så den måste omprogrammeras. Fick veta det igår att jag dels ska ha med något kort med en kod på, dels reservnyckeln. Kunde de inte sagt det innan. Kortet vet jag inte ens om jag fått men jag ska leta på det annars kostar det flera hundra att skaffa fram koden.

Sammanfattningsvis: allt är skit utom wow som jag inte kan göra när jag är på jobbet. Det är inte så konstigt att morsan jämt ringer när jag sitter och spelar (som igår kväll) eftersom jag jämt sitter och spelar. Men jag är glad att någon ringer även fast det stör. Och jag vill inget hellre än att kunna känna glädje i fler saker än ett dataspel för jag vet hur illa det är. Men det är som det är.