Jag såg just att det var en månad sen sist jag skrev något. Att tiden kan gå så fort och ändå så långsamt.
Idag är jag trött och förbannad. Grannarna under mig satt ute till efter midnatt och pratade och störde. Nu mer än någonsin vill jag flytta så jag ännu en gång slipper ha grannar så nära mig. Hade jag vetat hur det skulle bli så skulle jag nog aldrig ha flyttat till Kristinehamn utan bott kvar hos morsan. Visst jag hade ingen frihet att göra som jag ville men då slappa jag åtminstone grannar så nära mig och jag kunde spela som jag ville.
Gällande det så har jag funderat lite på sistone varför jag aldrig flyttade till ett hus. Det fanns en tid när jag hade jobb som jag verkligen hade kunnat få lån, till skillnad från nu. Men då så hade jag helt andra önskamål på hus. Medan jag nu vill ha i princip en vinterbonad stuga så ville jag då ha ett hus som skulle vara smidigt att bo i som låg nära där jag jobbade. Jag såg ett sånt hus som kostade runt miljonen och låg väldigt nära HK-Center där jag jobbade. Jag vet inte varför jag inte tog det, men det var nog tur ändå att jag inte gjorde det. Jag hade knappast haft råd med det när jag blev arbetslös, tror jag. Nu vill jag helst ha ett betydligt billigare hus men kan i nuläget se mig i stjärnorna efter ett banklån. Samtidigt måste jag ut för jag orkar inte bo så här instängt längre. Jag klarar inte av grannar vägg i vägg som stör hela tiden.
Min dålig satsning på bloggen kommer av att jag mest bara vill få tiden att gå och orkar helt enkelt inte med så mycket. En ljuspunkt jag har att se fram emot är en resa till Legoland. Men trots att det var flera veckor sen jag beställde den så känns det fortfarande overkligt trots att en betalning redan är gjord. Men nu verkar det som att Danmark tänker införa passtvång igen så jag vet inte om det påverkar mig. Bäst att kolla med turistbyrån.
I övrigt så väntar jag fortfarande på vilka konsekvenser katastroferna i Japan kommer att ha på världsekonomin. Det verkar bli riktigt illa men ibland undrar jag hur verkligt det också är då ingen jag träffar pratar om det. Men de läser inte samma nyheter som mig. Det lär tyvärr dröja innan jag kommer ut på arbetsmarknaden och kan få det huslån jag så önskar så att jag slipper den här lägenheten. Ändå känner jag att jag måste vara härifrån innan året är slut, jag orkar inte mer nu.