Aspiebloggen

Via Falkvinge hittade jag en fin text som jag önskar att jag kunde bekänna mig till. Jag vill kunna säga att jag tror på folks förmåga att förändra världen och egentligen är det inte det som är problemet. Nej problemet är min egen oförmåga att ändra mitt liv. Jag brukar varje dag hoppas att någon kommer att komma och förändra mitt liv till det bättre men den trista sanningen är att bara jag kan göra det. Trots att jag vetat detta en längre tid precis som jag vet exakt hur man ska gå ner i vikt så händer inget utan engagemang, om ingen gör något.

Men det tänker jag inte skriva mer om för det här inlägget kommer istället att handla om de som tror, de som trots motgångar väljer att kämpa för något vad det än må vara. Jag har skrivit för många inlägg om min egen oförmåga att förändra ens mitt liv så det tänker jag inte göra. Lite kul är det att jag såg Ricks inlägg när jag åt kvällsmat igår och kort innan hade jag haft filmen What the bleep som bakgrundsljud och den handlar också till en del om just personliga val. Finns tydligen en uppföljare också, ska kolla det. När jag skulle börja det här inlägget och försökte komma på en rubrik så hörde jag en mening från filmen som lyder just ”Cells that fire together wire together” något som jag i det här fallet vill undvika så därför fick inlägget en mer positiv rubrik än den först påtänkta. Jag måste undvika att fastna i gamla spår där jag bara beklagar mig över hur jag har det trots att mycket skulle ändras om jag bara såg till att göra det.

Men förutom Falkvinge så skulle det bli en väldigt lång lista så ta en titt på hand bloggroll för att se vilka som orkar engagera sig. Sen kan man alltid kolla deras bloggrollar och till slut har man besökt en stor del av bloggosfären. Känns det som.

Kanske har jag tagit på mig för mycket. Inte nog med att jag flyttat hemifrån för första gången i mitt liv, till en annan stad till och med, jag började också med WOW vilket tar mer tid och ork i anspråk än vad man kan tro. Bara en sådan sak som att få till en skaplig ekonomi för att ha råd till rustning och vapen är inte det lättaste. Sen ska man lära sig allt ens karaktär kan göra och snabbt komma på hur man gör det när en annan spelare överfaller en. Jag är kass på PVP. Mitt i allt detta bestämde jag mig för att bli medlem i Piratpartiet och börja blogga om piratfrågor. Lägg där till att min fritid också kommer tas upp av Legomodeller och att jag borde använda mina modellflygplan så kanske jag inte borde må så dåligt över min inaktivitet. Inget av det jag gör är något som kan göras en liten stund utan ska något bli gjort så måste det få ta tid. Tid som idag kommer ägnas åt att leta ingredienser till en omelett. En timmes jobb och tre ägg, fy fan alltså. Det är roc och dess eldiga kusin jag jagar, allt annat har jag redan.