Jag har tänkt en längre tid att börja skriva igen då jag faktiskt har saker att prata om, till och med trevliga saker, men det blev ändå att jag sköt på det. Nu när högsommarvärmen har däcket mig totalt lär det inte bli annat än dagens inlägg. Det måste ske idag då idag är 30-årsdagen av pappas död. Sist jag skrev ett sånt här inlägg var för fem år sen. Jag kommer inte ihåg vad jag skrev och vill inte titta heller. Det faktum att det idag är fyra dagar till jag fyller 39 är skälet till varför jag tänker extra mycket på pappa vid den här tiden på året. Jag vet inte vad jag fick för presenter det året, men det var verkligen inte vad jag önskade mig mest då.
Nåväl så till denna dag. Idag var jag till Karlskoga för att träffa mamma igen och lägga blommor på pappas grav. Det slog mig för någon månad sen att trots att jag har varit vid hans grav flera gånger så har aldrig jag, bara mamma, lagt blommor där så idag köpte jag en bukett med Borstnejlikor för jag tyckte de såg fina ut. Morsan köpte rosor för hon gillar såna trots att hon idag lyckades sticka sig på dem. Rosor får mig att tänka på nyponbuskarna utanför dörren som min flagga ofta fastnar i.
Allt var så trevligt som att lämna blommor på en grav kan bli medan mamma stod och berättade om den dagen, något jag knappt kommer ihåg något av, när en geting började cirkla runt mig. Jag absolute avskyr flugor runt mig och getingar är ännu värre. Efter ett tag så började vi gå mot parkeringen men den hängde efter mig nästan hela vägen. Det förstörde stämningen totalt. Jag tror att den drogs till mitt svett.
Vad jag kommer ihåg från den dagen är att jag och min kusin satt och lekte i sandlådan när en ambulans dök upp. Det sista jag såg av min pappa var när han fördes iväg på en bår. Min kusin sa något i stil med ”är han död nu” som jag besvarade med, ”nej han sover bara”. Det är vad jag kommer ihåg i alla fall. Han dog på vägen till sjukhuset men det fick inte mamma veta på ett särskilt bra sätt. Hon berättade igen hur illa behandlad hon blev av läkaren som tog emot dem på sjukhuset. Medan hon tänkte något på vilka kläder som hon borde ta med till sjukhuset så sa läkaren något i stil med ” fattar ni inte att han är död”. Vilken jävla idiot alltså. Varken hon eller min kusins morsa som var med henne fattade det. Mer än så vill jag inte ta upp om vad som händer mer den dagen annat än att läkaren skröt om att hans efternamn var Bell precis som personen som uppfann telefonen. Ja det är sa han efter att han hade berättat att pappa var död. han är förmodligen död nu annars skulle jag vilja säga en del saker till honom men men.
Morsan brukar ibland börja prata om vad som skulle kunna gjorts annorlunda men det brukar jag avråda från det för det leder inte till något trevligt att spekulera om vad som skulle kunna gjorts annorlunda. En sak hon tog upp var att han hade jobbat den veckan men ville ändå åka till stugan på lördagen när det skedde. Men som jag sa till henne så även om vi stannat hemma så kanske det bara hänt på söndagen istället. Det är omöjligt veta så varför fundera på det.
Och jag som trodde att det skulle bli ett något kortare inlägg. Nåväl jag får återkomma när jag orkar tänka igen.