Sökes: intellektuellt stimulerande arbete…

för det jag har nu är allt annat än det. Ändå är det allt jag har. Att gilla att göra saker om och om igen är inte det samma som att gilla att göra det man gör om och om igen. Och jag gillar inte mitt nuvarande uppdrag alls, eller flera av de tidigare för den delen. Att bli av med uppdraget är en omöjlighet så det blir till att göra det bästa av situationen vilket jag på ett sätt har försökt göra, ändra arbetstiden.

För ganska precis ett år sedan när jag började på projektanställning så gick jag från att jobba 75% till att jobba 100% eller 8 timmar. I hela mitt liv har jag velat bli en löntagare, en som räknas och som får en vanlig lön utan att vara beroende av försäkringskassan eller liknande och nu hade jag ett hyffsat jobb som jag trodde skulle bli trevligt att ha. Men tji fick jag.

Då under hösten/vintern 2007/2008 var vi färre som arbetade där och det kändes att det på flera sätt var en annan atmosfär på företaget än nu. Det var lättare att kontakta coachen som då var ensam men så hade vi inte särskilt många uppdrag och lönsamheten lyste med sin frånvaro. Det har lyckligtvis ändrats men nu är det svårt att prata med någon av dem då de antingen sitter på möten som de själva sällan visste om mer än några timmar innan eller så är de upptagna i allmänhet så man får försöka prata fort vilket är lättare sagt än gjort.

Många gånger är jag arg på dem men samtidigt är det inte helt deras fel då de helt enkelt har för mycket att göra. De ska se till så att den här enheten fungerar, samt hjälpa de andra att komma igång, ibland genom att åka dit under flera dagar. Coachernas uppgift är att lära sig om uppdrag så de i sin tur kan lära en konsult. Konsulten kommer oftast att lära sig mer sen än coachen helt på grund av den större erfarenheten men i början är det coachen man vänder sig till för problem vilket det ofta blir.

Nåväl tillbaks till arbetstid. Under våren/sommaren kände jag att jag inte trivdes särskilt bra. Bland annat för att jag arbetar hela dagarna och kommer hem först på kvällen. Det känns som att jag knappt hinner  någoting innan det är dags att lägga sig. Om man ska orka upp dagen efter vill säga, och oftast är jag vaken längre än jag borde. När jag bodde hemma så såg  morsan till att jag kom i säng omkring 22.30-23.00,  nu blir det oftast 23.00-23.30,  vilket känns om man ska upp 06.30 dagen efter. Vill jag hinna spela WoW ett par timmar så får jag inte göra något annat den dagen, men det är inte direkt som att jag inte har andra intressen för det har jag, men jag hinner inte med dem.

Lösningen är att gå ner till 75% eller 6 timmar. Jag nämnde detta på ett utvecklingssamtal för någon vecka sedan men tyvärr formulerade jag mig felaktigt och fick det att låta som att jag ville arbeta mindre för att kunna spela datorspel, något som inte är sant. Sant är att jag helt enkelt inte orkar med att jobba fulltid. Jag trodde jag gjorde det men det var fel. Sen kommer min tid förstås att utnyttjas för både datorspel och Lego, men också för att besöka företag om så behövs, till exempel för att få min bil att erkänna fjärrbilnyckeln, något som inte går och de som skulle fixa det kunde inte komma åt datorn. Men jag har ingen lust att åka till någon firma strax efter klockan 7 på morgonen om det går att undvika.

Mitt problem är att jag ofta har funderingar över samtal så när de väl sägs i verkligheten känns det väldigt konstigt och risken är stor att jag säger det jag vill ha sagt på alltid bra sätt. Det är för att det känns konstigt att faktiskt säga det man bara gått och funderat på och att helt plötsligt ha diskussioner i verkligheten när de funnits i ens hjärna under flera dagar eller veckor, beroende på vad det gäller. Delar av det jag skriver här nu är vad och hur det skulle ha sagts.

Nä mest av allt önskar jag att jag hade en tidsmaskin så jag kan åka tillbaka och förmå mig själv att tänka efter innan jag säger fel saker något som ofta händer när jag verkligen vill något. Det är helt annat på bloggen för det kräver mer tankeverksamhet att skriva än att prata så man hinner tänka efter mer. Det är mycket som skulle behöva ändras om möjligt, men det är jag väl knappast ensam om att tycka. Nä det är sent så nu ska jag gå och lägga mig i min tomma säng.

Uppdatering

Jag glömde skriva att det ska komma ett beslut någon gång nästa vecka.

1 Comment

  1. Pingback: Det är inte bra att vara för lönsam… | Aspiebloggen

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.