Aspiebloggen

Igår efter allt som hänt så började jag inse orsaken till de problem jag har gällande att göra något och sen känna att det var hel fel för mig. Jag inser nu att jag inte har förmågan att sätta mig in i hur något kommer att bli. Det är troligen relaterat till asperger. Jag tror att det ska bli på ett visst sätt men sen så blir det inte alls så. Att göra så här har orsakat kostat mycket pengar och orsakat mycket lidande, något de senaste inläggen på den här bloggen visar.

Några exempel på felaktiga satsningar:

• min första bil
• videokameran
• utrustning för att göra musik
• figurspelet Warhammer (2 gånger)
• World of Warcraft
• Försäljning av bil och inköp av elcykel
• bärbar dator

Satsningar som aldrig blev av men som inte kostade så mycket:

• meditationsböcker (tai chi och yoga)
• böcker om raw food + vissa matvaror
• annat som jag inte kan komma på nu

Mitt problem är att jag gärna vill ha gemenskap så därför börjar jag med saker som jag tror  jag kommer gilla. Tyvärr så visar det sig oftast att det inte var något för mig. Jag ville inte nämna modellflyg ovan för det är något som jag under en längre tid faktiskt var intresserad av. Sen avtog intresset men det var ändå rätt medan det pågick. Tyvärr orkar jag inte satsa så längre även om jag ändå tror det och försöker, med trista konsekvenser.

När jag började med WOW så ville jag verkligen hålla på med det men till slut så tappade jag lusten. Jag ville ha något mer konkret. Det var då jag ville prova på Warhammer igen och köpte ett gäng figurer. De blev liggande och sen var det mycket annat som tog tid så de blev liggande i ofärdigt tillstånd. Nu ser jag dem som pengar jag behöver till en bil.

Jag må inte skriva mycket om det men mycket av min tid går åt till att läsa om peak oil, något som syns i min blogglista. Att läsa om hur känsligt samhället är för oljepriset gjorde att jag ville befria mig från det genom att sälja bilen och skaffa en elcykel istället, samt ta bussen längre sträckor. Jag trodde att jag skulle klara av det livet men kort efter att jag provat på det så började jag fundera över just hur det skulle bli att ta sig till tandläkaren i Karlskoga, något jag tyvärr lär behöva göra flera gånger. Jag kände då att det skulle bli för mycket oro över när bussar skulle gå och just hur mycket tid som skulle gå åt till att vänta på dem samt om jag skulle hinna. Då kände jag att friheten att äga en bil är värt det. Chansen finns att jag lär ångra det också, med då kommer jag åtminstone inte vara ensam om det.

Sen ska man inte förneka svårigheterna att färdas inom stan. Jag har aldrig känt mig mer medveten om hur gångvägarna går och deras skick än när jag cyklade på dem. Det är en sak att se dem från en bil, en helt annan när man måste följa dem. Sen är det alla trafikljus man ska förbi. I korsningen med alla bensinstationer så måste man passera en körbana innan man kommer fram till knappen för övergångsstället. Detta gäller vilket håll man än kommer ifrån. Enligt min vän Johan så är det tydligen vanligt med krockar där, något jag inte betvivlar. Jag vet att man måste hålla koll mot gångvägen när man själv kommer i korsningen för att se om någon finns där och hoppas att de inte tänker ta några risker genom att anta att jag lär/kan stanna. vad jag längtar till nästa gång jag kan uppleva det. Nostalgi 🙂

Gällande bil så kommer jag att hamna i 10 – 20.000 kronors klassen vilket blir mer som den mitsubishi sigma jag en gång ägde snarare en den lilla citroenen. Tyvärr finns det inte jag kan göra åt det då jag inte vill vara billös tillräckligt länge för att få ihop pengar till en bättre bil. Men en kontroll av en bil jag såg som jag nu hade ägt om jag bara fått cykeln såld visade att även bilar med 2,5 liters motorer, väldigt vanligt i den här prisklassen, inte måste vara så dyra att äga. Tilläggas bör att sigman hade en 3 liters motor och jag ångrar verkligen att jag köpte en så stor bil. Min citroen var mycket trevligare men så kostade den 39.000 också. Den hade jag råd med tack vara att jag just hade fått jobb och kunde ta ett lån. Det kan jag inte nu.

Jag hoppas att jag verkligen orkar satsa på den utbildning inom SPCS som börjar i morgon. Nu när det är en kurs som UMA köpt in så gäller det att jag gör mitt bästa så att jag lär mig, i alla fall om jag vill ha jobb inom bokföring, och det vill jag. Jag hade hoppats att ha en bil tills dess men nu blev det inte så. lyckligtvis går stadsbussarna betydligt oftare än länsbussarna och jag slipper gå särskilt långt för att komma till bussen. Nej nu ska jag lägga mig så att jag orkar upp i morgon.