Aspiebloggen

När jag planerade den här bloggen kändes det som att det skulle bli svårt att bara skriva ett inlägg per dag. Det kändes som att jag hade så mycket inom mig som ville ut att det skulle bli flera per dag. Nu är det inget fel med det. Min blogg är säkert en av få som håller sig till ett men anledningen som jag såg det var att då kan man sprida ut det så att man har för ett par dagar och inte göra slut med allt på en dag.

Men nu så känns det svårare och svårare att komma på ämnen att ta upp. Kanske gjorde jag ett misstag i att vilja blogga dagligen då jag visste att jag inte skulle ha så mycket att säga. Jag menar jag har faktiskt en dagbok men den skriver jag i en gång i månaden oftast. Men meningen med den här bloggen var att jag skulle tvinga mig själv att göra något varje dag. Kanske skulle det bli bättre då, men det känns inget kul att skriva i den då det aldrig händer något i mitt liv. Det är samma sak nu. Jag går mest och väntar på att höra från ett företag som kanske kan erbjuda mig jobb. Jag fick veta i förra veckan att det kommer dröja tills i mitten av februari innan jag får komma på studiebesök så nu går jag och väntar på det.

Och datorn funkar inte som den ska heller. Då det trasiga kortet inte fanns i lager så ska jag få tillbaka pengarna för det men tills dess så kan jag inte köpa ett nytt. Och jag som tänkte göra en comeback i Americas Army. Jag har inte spelat det spelet på länge men eftersom mitt nuvarande grafikkort inte klarar av det så blir det till att vänta.

Jag kommer inte sluta blogga än, men hoppas ändå att  något ska hända. Men det lär dröja.

Andra bloggar om: Att blogga, Americas Army, vänta