Aspiebloggen

Det är dags för en summering av veckan som varit även om den inte är slut än. Jag skriver det här på morgonen innan jag blir trött men publicerar det först när jag kommer hem. Internet ligger nere så det går ändå inte att jobba.

Frågan i rubriken är befogad då det känns som att det jag vill inte är vad jag egentligen vill. Jag vill vara ekonomiskt fri eller friare än vad man är när man har ersättning från försäkringskassan, vilket betyder lön. Samtidigt måste man gilla att arbeta mer och det gör inte jag. Vissa må kunna begrava sig i arbetet men jag kan inte det och vad jag saknar privat hindrar mig i mitt arbete. Men jag vet att det jag vill ha privat kan jag inte bara skaffa mig och pengar behövs ju också för att ha råd med det jag istället försöker roa mig med.

En del av vad jag saknar är välkänt för vana läsare, det andra är tid. Nu när jag kommer hem så hinner jag knappt något innan kvällsmat och inte mycket efter. Jag är ingen nattmänniska så jag orkar inte vara uppe sent, speciellt inte om jag ska orka upp på morgonen. Att gå upp en halvtimme tidigare en förut må inte låta mycket, men eftersom jag då kunde ta en lång tid på mig att vakna då jag inte började förrän 2 timmar senare, så är det helt annorlunda nu när jag vaknar 1,5 timmar innan jag börjar och måste åka en timme efter att jag vaknat. Jag hinner inget annat än att äta frukost så är det dags att åka sen medan förut kunde jag sitta en stund framför datorn och vakna till. Kombinera det med en allmän brist på glädje.

Jag har en vecka på mig att fixa färdigt det plan jag ska ha i inomhusflyget, men troligen lär jag inte hinna få klart det. Helgen kommer troligen ägnas åt dataspel som jag vill bli klar med (varav ett som inte ens är påbörjat). Är det så här det är att ha ett arbete, att jag så mycket att göra och så lite tid att göra det på. Hur kul är det att ha råd med en hobby när man knappt har tid att ägna sig åt den.

Tonen i det här inlägget visar att jag ägnar mig åt något jag inte borde göra, nämligen att reflektera över mitt liv, något som aldrig slutar väl. Inte blir det bättre av att jag hittade den här tråden i aspergerforumet. Jag vet att jag inte borde läsa sånt men ändå dras jag till det. Viktigast tycks vara att ha självförtroende, ytterligare ett moment 22.

Det är typiskt när  man mår dåligt att varje dag känns som en evighet, iaf tills jag slutar jobba, sen går det undan och vips så är det läggdags. Fan vad seg jag är idag. Skönt att det är helg imorgon, synd bara att jag inte lär sova längre än till 07.00, men då slipper jag iaf stressa iväg till ett jobb.