Aspiebloggen

Sedan igår så känns allting mycket lättare. Jag vet inte hur de insikter jag gjorde kunde förändra mig så men det har de. Mycket av det som förut tyngde mig är inte lika tungt längre. Jag tänker fortfarande på det men kan helt plötsligt låta det gå utan större problem. Vissa gånger kändes det som att det fanns kvar men även då så gjorde det inte lika mycket inverkan som igår.

Jag är fortfarande singel, oskuld, överviktig och blyg i nya sammanhang men det bekommer mig inte på samma sätt. När jag tänker på de 2 tjejer jag lyckats knyta kontakt med trots mina besvär så tänker jag att någonstans finns en till tjej som jag kommer lyckas med, denna gång betydligt bättre en bara vän, men just nu så har jag andra saker att oroa mig så tills den tjejen dyker upp så gör jag mitt bästa för att inte bekymra mig om det.

Jag känner nu vilken tur jag haft som fått det här löst. Hade jag fortsatt må som jag gjorde så vet jag inte hur länge jag hade orkat med det. Tack vare mitt besök till läkaren och de blogginlägg jag gjorde samt kommentarer till dessa så fick jag tänka på sätt jag inte tidigare tänkt. Just det K skrev om själslig kontakt, mao att en personligheter måste stämma är något jag inte tänkt på på så sätt. Om jag tänker på tjejen som satte sig vid mitt bord på sommarskolan, och jag brukade sätta mig vid tomma bord, så pratade vi en del trots att jag varken då eller nu är bra på småprat utan brukar mest prata om något jag bryr mig om. På något sätt så trivdes hon där. Men det var på den gamla goda tiden innan jag började känna mig för angelägen att skaffa flickvän. Värst var det när jag var hemma och sjukskriven och knappt träffade någon tjej annat än de gånger jag var ner på stan. Sen så blev det ju att jag började umgås med tjejer igen och då kom längtan tillbaka tills igår. Nu inser jag att jag kan inte bry mig för mycket om det utan får gå tillbaka till vänta och se om någon visar sig intresserad-läget. Tills så sker så kommer jag åtminstone få umgås med tjejer som arbetskamrater och det känns kul.

Gällande arbetskamrater så får jag äntligen umgås med flera som känns nära mig i personlig mognad, trots att de är nära mig i ålder. Tidigare har jag dragits till vuxna då de mer jämnåriga känts för barnsliga. Nu kan jag umgås med jämnåriga och ändå känna mig respekterad för den jag är. Kanske har det med asperger att göra. De säger ju att folk med asperger mognar på ett annat sätt, kanske är det därför jag känner mig bättre hos dem. Även tjejerna känns bättre än de flesta andra jag träffat. Sen är det ett stort plus att de inte är beroende av parfym som tjejer normalt är till skillnad från vissa andra som håller till i samma korridor.  🙁

Vissa framsteg görs med mechen men jag måste kontakta paypal då mina pengar fortfarande inte dykt upp. Jag börjar snabbt närma mig tiden då jag måste ha delarna om jag ska kunna bygga klart den. Det här är verkligen ett stort projekt och kommer bli ganska färggrant när det är klart då jag måste ta till flera olika färger. Nu däremot är det läggdags.