6 comments on “Finns verkligen kärlek

  1. Bra debatterande och resonerande text.
    Som ett slags svar kan jag kontra med att det vi kallar ”kärlek” existerar och beror på olika signalsubstanser och hormoner som kretsar i hjärnan och kanske blodomloppet. Dessa substanser ger känslan vi kallar kärlek, och den fungerar i stort sett likadant i allas kroppar, oavsett religion eller ursprung, eftersom att den normalt fungerande kroppen är universell. Vad som framkallar den här kemiska reaktionen är olika från person till person, och här kan ursprung och religion ha en roll, kan jag tro. Vissa religioner kanske inte tillåter dessa vällustkänslor att framkallas på grund av vissa omständigheter (man skulle kunna tänka sig att tvångsgiftemål skulle kunna vara ett av de så kallade omständigheterna). Men att kärlekskänslan finns, det är ett som är säkert. Den beror, liksom andra känslor, på hjärnan och vilka hormoner och substanser som produceras där.

  2. Kärlek är kanske just en vällustkänsla och som du säger skapad av hormoner. Betyder det att folk som inte känner den inte kan bli kära och är det av någon vikt?

    Att hormoner styr/skapar våra känslor känner jag till och det låter rimligt. Men frågan är när det gäller just kärlek, måste den finnas? Jag har ju som sagt funderat över hur jag känt tidigare och tyckt att jag måste ha känt den känslan men jag börjar tvivla. Jag får skriva mer en annan gång men det är jobbigt med ett samhälle som hela tiden tjatar om kärlek utan att någon kan ge en bra förklaring på vad det är. Sen att jag inte fått uppleva den om den nu finns gör inte direkt saken bättre.

  3. Kanske har den som aldrig varit kär förnekat att den är det. Ibland sätter man upp spärrar redan innan man hunnit ge sig chansen att bli kär, och jag kan tänka mig att mycket av detta kan styra kärlekshormonerna, alltså även tankar. Frågan är då vidare om man också kan skapa dessa hormoner endast via tankar, men jag tror att mycket beror på vilka människor som utsänder de ”rätta” feromonerna (doftämnen), i kombination med tankedialogen man har i sig själv.

    Jag vet inte om de känslor du skrev om var kärlek. Är man kär så känner man det, klychigt men sant. Kanske är man bara kär i en sekund, i en timme, varannan timme. Jag tror fortfarande inte att man kan känna kärlekskänslan varje minut, hela livet, bara för att man är förälskad i någon.

  4. Jag ger upp den här diskussionen då det drar upp dåliga minnen. Kanske har du rätt i det du säger. Att tänka på kärlek är inget kul. Skulle ha skrivit något förolämpande om alla hjärtans dag men jag orkade inte.

  5. Det var verkligen inte min mening, varken att diskutera ”emot” dig eller få dig på dåliga tankar.
    Kärlekens tid kommer, ska du se. Jag unnar alla det.

  6. Det är inte ditt fel fast ändå är det det. Jag hade inte väntat mig något svar på inlägget då jag får få kommentarer men tyckte ändå att det var kul. Men då du ställde en del frågor som förvisso är berättigade så insåg jag att ämnet inte är något jag vill prata om på grund av min bristande erfarenhet så då lämnar jag det.

    Hoppas du får rätt i att den gör det. Då skulle jag kunna granska mina känslor på ett annat sätt och ge mer kommentarer om ämnet kärlek. Nu skulle jag må bättre i att inte fundera så mycket på det men det är lättare sagt än gjort.

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.