Asperger ett år senare.

Det är nu cirka ett år efter att jag fick min aspergerdiagnos så jag tänkte sammanfatta vad jag vet. Fast rätt är att säga att det var ett år sen som jag förstod att jag hade AS. Diagnosen kom några månader tidigare men min psykolog tyckte det var bättre för mig att träna avslappning istället för att lära mig mer om mig själv. Eftersom jag hade flera ”fobier” eller rädslor så gick jag väl med på det men kunde inte riktigt känna att det var rätt sak. Jag förstod senare att min mörkerrädsla inte hade med mörker i sig att göra utan med att i ett mörkt rum kan man inte omedelbart se vad som finns och det i sig skapar en osäkerhet. Sen att det inte borde finnas något i just det rummet det kvittar. Jag förklarade för psykologen att det inte gav något att gå dit och det var det.

 

Sen började Operation: Förstå AS. Jag började läsa vad det lokala biblioteket hade om AS och sökte även på internet. Som sidan om AS-kriterierna visar var det inte lätt. Kriterierna är ju inte direkt skrivna för lekmän.

 

Jag förmodar att jag borda skriva något om min tid på Activa men det här ska ju handla om min förståelse för AS, inte vad jag gjorde förra året. Det känns konstigt att tänka att det var ett år sen jag såg psykologen sist, det känns inte som att det var så länge sen. Och fortfarande har jag inget jobb, även om det förhoppningsvis ska ändras om ett par dagar.

 

Det riktigt stora genombrottet när det gällde mina kunskaper om AS kom när jag gick med i Aspergerforum.se. Där kan folk med AS umgås och prata med varandra om en hel rad ämnen, inte bara AS. Bara där kan man få svar på sina frågor, om nu inte svaret finns i en bok. Sen finns det några där som inte har AS utan bara är med för att lära sig om någon vän eller släkting med AS. Reglerna säger inte att man måste ha AS för att få vara med men om man inte känner någon som har det så vill man nog inte vara med ändå. Forumet går förstås att läsa utan att vara medlem. Jag läste själv ett par trådar innan jag blev medlem.

 

Så vad mer kan jag säga. Jo jag har nu förstått att jag aldrig lär kunna dricka varken kolsyrade drycker eller alkohol pga av smaken. Förr trodde jag att det skulle lossna på något sätt men eftersom en av delarna med AS är överkänslighet mot viss mat så lär det inte bli så. Jag bryr mig inte då jag inte kan se hur jag skulle kunna förlora på det. Det samma gäller kaffe fast av en annan anledning. Smaken vet jag inte så mycket om men lukten är trevlig. Problemet ligger i att kaffe dricks varmt vilket gör att jag bränner mig. Och kaffe blir inte gott under en viss temperatur.

 

Överkänslighet är en stor del av Asperger men ändå tar inte kriterierna upp det. Kanske för att de skrevs om neurotypiska som la tonvikten på annat. Vilket är synd för de flesta problem jag har har med överkänslighet att göra. Så vad är jag överkänslig mot.

Jo fysisk beröring, mao så har jag ingen vidare smärttolerans, men längtar ändå efter det,

starkt ljus, behöver solglasögon när jag är ute i soligt väder, speciellt när jag kör bil,

dofter, kommer ihåg skräcken från gymnasiet, tjejer som röker och använder stora mängder parfym för att dölja röklukten, brr

ljud, kan inte spärra ute oönskade ljud och hoppar till av plötsliga oväntade ljud,

smaker, kan inte äta vad som helst, är dessutom allergisk mot vissa nötter.

 

Av dem så måste jag säga att ljudkänsligheten är värst. Att tala när en tv eller radio är på i närheten är nästintill omöjligt. Men samtidigt är ett av mina stora intressen att lyssna på musik, gärna högt. Det går bra om jag kan reglera ljudet själv.

 

Vidare så kommer jag fortsätta ha stora problem med det sociala. Kan inte komma på vad av AS och mobbningen som gjort störst skada på den fronten. Jag har svårt att att bara prata lite. När jag väl kommer in i ett ämne kan jag babbla på och lätt tråka ut andra. Men jag kan inte fatta mig kort. När jag har något att säga så måste jag få säga det jag tänkt vilket ofta blir en hel del, se bara på det här inlägget. Nej nu är det läggdags. I morgon ska jag ta hur jag ser på flickvänner. Jösses det blev ett helt A4.

Andra bloggar om: , , ,

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.