6 år i Kristinehamn

Nu är är det 6 år sen jag flyttade till Kristinehamn. Även om jag normalt tycker att tiden går på tok för långsamt så är det svårt att tro att det gått så lång tid. Jag minns att jag då var full av hopp för ett bättre liv, ett bra jobb och fler vänner. Nu känner jag inget hopp alls utan vara oro över framtiden. Ett år fyllt av inget annat än väntan har den effekten. Inget blev som jag trodde, speciellt inte jobbet som nu bara ställer till problem.

Jag gick ut hårt då jag hade hört dåliga saker om att vara på soc-bidrag så jag ville verkligen inte ha det. Det åkte jag på ändå och fick bekräftat hur jobbigt det är, men det var senare. I början var det halvtid som gällde och då även uppgifterna var trevliga så gick det hyfsat. Men företaget växte och vi i Kristinehamn såg mindre och mindre av grundarna och de som blev våra lokala chefer hade andra styrkor och att leda företag var inte en av dem.

Efter att jag gick upp till heltid så gick det i början bra. Jag ville ju verkligen klara det. Men ju mer tiden gick desto mer insåg jag att det inte skulle gå. Då det uppdrag jag blivit påtvingad var allt annat än trevligt så var det inte värt att tänka på minskad tid och dessutom skulle det inte ha hjälpt för vid det laget var jag så trött på allt så även kortare arbetstid, vilket jag blev erbjuden när jag meddelade min önskan att säga upp mig, inte skulle ha hjälpt. Jag borde aldrig ha satsat på full tid och nu när FK avslagit min ansökan om sjukpension två gånger bland annat på grund av jobbet så är det mer klart vilket misstag det var. Förhoppningsvis kommer Förvaltningsrätten att se annorlunda på saken.

Men det kunde jag inte veta då utan då var det bara att blicka framåt. Nu sitter jag här i ett Kristinehamn jag flyttade till för att slippa pendla och längtar tillbaka till Karlskoga igen. Men flytt är inte att tänka på så länge som det här pågår utan det blir till att fortsätta vänta och jag är så förbannat trött på att vänta. Jag skulle kunna skriva en hel del om vad jag kunde ha gjort annorlunda men det spelar ingen roll nu. Jag vet inte vad jag gör om Förvaltningsrätten också säger nej. Förhoppningsvis dröjer det inte allt för många månader innan  jag vet svaret.

2 Comments

  1. Mikael

    Hoppas det blir bra tillslut

    Reply
    1. Tommy Eriksson

      Tack

      Reply

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.