2 år utan bil – betydligt längre utan stabilitet

Innan jag kommer till det jag tänkte skriva om så måste jag rätta till ett ordentligt misstag jag har gjort. Jag fick av någon anledning för mig förra året att det var i april jag ställde av bilen. Jag vet inte varför för nu när jag skulle kolla upp det hela så visade det sig vara den 31 maj 2012 och inte i april som jag trodde. Jag fick leta i en del pärmar men till slut så hittade jag en utskrift från Transportstyrelsens sida från när jag ställde av den.

Det förklarar varför för någon vecka sedan när jag skulle kolla upp det hela genom att leta reda på vilken dag jag skulle ha varit till Iris Hadar så hittade jag inget i kalenderappen. Den dagen jag trodde det var stod det istället Inda som i Inda support. Den 25 maj står det af vilket stämmer då jag skulle till arbetsförmedlingen i Kristinehamn för att träffa en arbetsterapeut som skulle vara min kontaktperson i Karlstad. Då bilen vägrade starta så kom jag inte iväg. Där ser man. Nåväl jag vill inte vänta till i maj med det jag tänkte skriva.

————————————————————————-

Nu är det snart 2 år sedan jag var tvungen att göra mig av med min bil och ekonomin har inte låtit mig skaffa någon ny. Jag har skrivit mycket om hur gärna jag vill ha en bil men ju längre tiden går desto mer är det något annat jag saknar, något jag inte har haft på över ett årtionde. Stabilitet. Bilen hjälpte något då resor var betydligt lättare att planera men den/ de kunde inte ge mig den stabilitet jag verkligen behövde.

Lite bakgrund behövs kanske. Jo när jag gick i grund- och senare gymnasieskolan så hade jag inte så mycket osäkerhet utan jag visste vad som förväntades av mig från en månad till en annan.Visst det var jobbigt med mobbning i yngre år och så för att inte tala om allt stök som var i de flesta klasserna, men jag visste vad jag skulle göra och när. Allt det försvann när jag tog studenten. Då skulle jag ut på arbetsmarknaden utan att veta hur bara att jag kunde inte ta vilket jobb som helst för ryggen samt att jag hade svårt att hitta något som intresserade mig. Efter ett tag fick jag så min aspergerdiagnos samt en sjukskrivning på grund av ryggen. Jag skulle verkligen vilja veta varför den sjukskrivningen inte gick att ha som skäl nu utan en massa annat var tvungen att anges som FK slog ner på. Hoppas Förvaltningsrätten ger mig rätt.

Nåväl från när jag tog studenten 2002 så har jag aldrig haft någon stabilitet även om det blev lite bättre medan jag var på UMA så visste jag att det var tillfälligt och det gjorde mig orolig. Något som visade sig stämma bra när jag slutade och blev lämnad helt ensam. Varför fick jag inte hjälp att skaffa personligt ombud direkt, det hade varit till enorm hjälp? Så visst när jag väl blir sjukpensionär så kommer jag kunna skaffa bil igen, men mest av allt så kommer jag att veta vad som kommer att ske. Inga mer konstiga soc-papper att fylla i och fakturor att kopiera. Bara lugn att koncentrera mig på att leva. Nu är det bara att sitta och vänta och hoppas på det bästa. I värsta fall måste beslutet överklagas till ytterligare en högre instans och då dröjer det ännu längre tid med mer väntan. Det orkar jag inte med. Som det är nu så går det inte att planera något långsiktigt utan den här oron finns hela tiden.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.