Aspiebloggen

Via agatha fick jag reda på att det är troligt att mördaren i Virginia har autism. Då jag sätt det avskyvärda avsnittet av onskan som handlade om AS så blir jag rädd för vad som komma ska. Kommer folk bara se hans autism och fullständigt ignorera det faktum att ytterst få autister begår våldsbrott. Troligen är det så. Det är väl lättare att se till ett funktionshinder och inte till omständigheterna. Någonting fick honom att begå dådet och inte fan var det autism.

Troligen var det åratal av mobbning som till slut blev för mycket. Kanske var det just det att hans flickvän ville lämna honom som blev droppen, vad vet jag. Kommer troligen få mycket arga kommentarer om detta men de säger att så många oskyldiga dog men om några av de döda var de som mobbade honom så var det rätt åt dem. Det är de som mobbade honom som är de skyldiga till massakern, inte han som höll i vapnen. Varför? Jo för hade han mått bra så hade han aldrig fått idén att göra det han gjorde. Men han kan inte ha mått särskilt bra.

Många ”vanliga människor” skulle säkert säga att man inte mår bra när man har autism men jag kan garantera er att är det något som får autister att må dåligt så är det att inte bli accepterade i samhället. Min AS orsakar varken fysiskt eller psykiskt lidande men minnena av mobbningen jag utsatts för gör det definitivt.

Nu kommer väl den viktigaste frågan av dem alla: skulle jag kunna begå något sådant brott? Svaret är kanske oväntat nej. Varför inte då, om jag nu känner sådan starkt hat mot mobbare. För det första så har jag inte tillgång till vapen och det är bara bra. För det andra så skulle polisen inte se det som acceptabel metod eftersom det är ett brott och jag skulle alltså bli dömd och det vill jag inte, och för det tredje och viktigaste så vill jag helt enkelt inte döda mina mobbare. Varför det när de hellre skulle få lida all helvetes kval precis som de utsatte mig för.

Då hämnd bara fungerar i filmer så kommer jag fortsätta precis som vanligt och inte få några tokiga idéer. Men fråga er detta ni som tror att Cho Seung-Hui bara vaknade en morgon och tänkte att: ja i dag ska jag döda en massa människor. Tror ni verkligen att det var så. Jag vet att så inte är fallet. Nej det han gjorde tog han inte beslut om från en dag till en annan utan det var troligen en lång process där han till slut kände att det inte fanns någon annan utväg. Se tex denna artikel med uttalanden från honom. Låter som någon som söker hjälp utan att finna den.

Tydligen har flera ansett att han betedde sig konsigt och velat att något gjordes. Troligen var det hans autism som gjorde att han stack ut. Lägg där till att folk var på honom vilket förvärrade situationen. Jag känner som den läraren, varför gjordes inget? Hade någon tagit sig an honom och gett honom stöd så hade det här inte hjälpt. Hans citat ”Ni hade hundra miljarder chanser och möjligheter att ha undvikit [det som hände] i dag. Men ni bestämde er för att låta mitt blod flyta. Ni tvingade mig in i ett hörn och gav mig bara en möjlighet. Beslutet var ert. Nu har ni blod på era händer som aldrig kommer att gå att tvätta bort.” låter som att han troligen blev mobbad och ville ha hjälp men lärare var rädda för honom och lämnade honom ensam i förhoppningen att det skulle lösa sig. Vilket det på sätt och vis gjorde. Men knappast på ett trevligt sätt.

Så som jag sa i början, anklaga inte hans autism utan se istället till den mobbning han utsattes för. Och om nu mobbingen inte var anledningen så är det klart att han hade behövt stöd. Men debatten lär väl istället handla om känslolösa autister som inte bryr sig om något, trots att det är långt ifrån sanningen.

Andra bloggar om: Virginia Tech, Asperger, Mobbning,