Aspiebloggen

Igår skrev jag de problem jag har haft men allt kom inte med. Det blir lätt så när man skriver så sent. Nåväl. Och just nu började grannen spika upp en tavla, vilket timing. 🙁 Jag vill flytta!

Jag nämnde lite om bil igår men skrev aldrig om vad för slags bil jag verkligen vill ha, även om det är omnämnt tidigare. Vad jag vill ha är en bil i golf-klassen, gärna en Volkswagen Lupo då jag hört bra om de bilarna. I övrigt går andra VW bra så länge de är en sedan, jag fattar inte varför så många vill ha kombi. Tyvärr har jag inte råd till bilar i den här storleken så det blir att hitta något annat. Andra märken går förstås bra de med men jag vet att VW är bra på små bilar.

Jag skrev tidigare att jag aldrig mer skulle tänka positivt. Men det dröjde tyvärr inte många timmar efter jag skrev det inlägget innan jag började tänka positivt igen. Vilket bara kommer att leda till besvikelse ju längre tid som går innan elcykeln blir såld. Men det är svårt att låta bli och kanske är det bra.

Jag har skrivit tidigare om engagemang och det är något jag har problem med. Jag vill så gärna börja med något för att nå en viss gemenskap men sen så orkar jag inte hålla på med det eller så märker jag att det inte är något för mig. Men mest så orkar jag inte satsa fullt ut längre. Jag vet inte varför men gissar att peak oil och närliggande ämnen har något med saken att göra. Om samhället snart brakar ihop, varför ska man då satsa på något? Även om jag skulle kunna påstå att jag vill till ett hus för att kunna odla egen mat, så är nog skälet mer att jag vill slippa alla gapiga ungar och andra oljud jag störs av. Jag har försökt föreställa mig hur småskalig matodling kan bli men det är troligen inte alls så som det verkligen är.

Just nu går tiden väldigt långsamt. Jag vet inte när cykeln blir såld och det är allt jag tänker på. Jag behöver något som är motsatsen till mindfullness, men vad skulle det vara? I övrigt borde jag återvända till sådant jag en gång varit intresserad av som Lego. Det var länge sen jag byggde något och ändå tas en stor del av sovrummet upp av Lego-bitar sorterade väldigt noggrant. Sen har jag dataspel som inte spelats på flera år, allt för att fördriva tiden. Kanske borde jag ge Warhammer en ny chans även om delarna mest känns som kapital som skulle kunna frigöras. Inte för att det skulle göra någon större skillnad på en bil. Vad jag än gör så måste jag se till så att idén är helt och hållet min, inte något som någon annan rekommenderat. Men det var länge sedan ett sådant intresse fanns. Varför svalde jag det röda pillret för? Jag avundas de som lever i förnekelse och bara kan njuta av livet. Själv vet jag inte ens vad lycka är, bara att jag troligen aldrig har upplevt det. Hoppas att det sker snart.