Nu var det ett tag sen jag skrev så det är bäst med en uppdatering. Jag har gått på en kurs till från företaget Lärorikt i bokföring, det här handlade mest om skatter och löner samt en repetition. Efter det så har inte så mycket hänt. Uma jobbar fortfarande med att hitta en passande praktikplats åt mig men ännu finns inget bestämt. Men det finns några som verkar lovande. Återkommer i ärendet. I övrigt så kände jag för att ta en semester från all oro över läget i världen så jag spenderade några dagar med att spela super nintendo. Mer bestämt Super Mario World. Tack vare en guide och lite fuskkoder så hittade jag till slut alla 96 utgångarna, fast några tog lång tid. Till slut så tröttnade jag på det och blev dessutom trött i ögonen och bestämde mig för att börja läsa fler nyheter. Överst på nyheterna var förstås läget i Egypten vilket om det sprider sig till Saudi arabien betyder väldigt otrevligabensinkostnader. Men det är inte vad inlägget är tänkt att handla om.
Sedan förra våren när jag slutade ta anti-depressiva piller så ville psykologen på vuxenhab i Kristinehamn att jag skulle gå på kognitiv beteende terapi. Mestadels gick det ut på att jag skulle sitta och prata med henne och ett tag ville hon att jag skulle prova på olika övningar men jag brukade glömma dem och mest satt vi och pratade om vad som hade hänt sen förra mötet. Den 12 Januari i år hade jag ett möte med henne och då sa jag att jag inte tyckte att jag fick ut något av det hela och hon höll med mig. Hon ville igen att jag antingen börjar med övningar men det orkar jag inte med just nu. All önskan att komma bort från lägenheten gör att jag inte orkar koncentrera mig på sånt just nu. Och så ville hon också att jag skulle börja med piller igen då hon tror att de kan hjälpa mig. Men det vet jag att de inte kan.
Det allra största problemet med henne är att hon till skillnad från en annan psykolog vars blogg Peak oil Blues jag just hittat, inte tror på peak oil utan har huvudet djupt i sanden och vill mest att jag ska ha det också. till viss del kan jag hålla med henne att det vore rejält kul att inte behöva oroa sig för framtiden men jag har svalt det röda pillret och det går inte att göra något åt. Hade det det så hade jag satt igång med Donkey Kong Country efter att jag klarat SMW men även om jag lär spela det så kommer jag inte kunna göra det helhjärtat, som så mycket annat.
Och då källan till min oro inte erkänns så kan jag inte fortsätta gå till henne på regelbundna tider även om jag lär träffa henne igen någongång. För den som undrar just hur dåligt det verkligen kan vara så rekommenderar jag hennes första inlägg. Bläddra ner för att komma till delen om hur hon som psykolog skulle ha bemött någon som pratade om oljetoppen och alla dess konsekvenser. Nej det här är inget som jag kan prata om så och ändå är det något jag verkligen skulle vilja prata med någon om. Nåväl jag vet att Jak-banken har ett möte i slutet av Februari så jag får väl åka dit. Men jag har ännu inte berättat för morsan att jag är med där och jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.
Jag blir tröttare för var dag som går på grund av min oförmåga att sortera ut ljud. Det enda skälet att jag klarade tidigare år var för att jag hade andra tystare grannar då och att jag spelade mycket dataspel och därför inte hörde på samma sätt som nu när jag surfar mycket. De stör mig även nu men jag kan inte koncentrera mig på skrivandet om jag har musik på så jag får klara mig ändå. Det här är året som jag flyttar ut ur lägenheten och skaffar hus. Det måste det bli för annars klarar jag mig inte mentalt sätt. Jag behöver friheten som tystnaden ger. Friheten att fylla mina öron med inget annat än det jag väljer, även om det bara är smattret från tangenterna medan jag skriver. Dessutom att kunna spela musik utan att kunna störa någon. Därför behöver jag ett jobb för annars får jag inget lån.
På tal om lån så är det inga tvivel för de som inte har huvudet djupt i sanden att Sverige har en rejäl husprisbubbla. Den kommer förstås till slut att spricka och när det sker sjunker priserna, troligen rejält. Ur den synvinkeln har jag det bra som hyr mitt boende och skulle kunna vänta tills priserna sjunker innan jag köper, något som då kan bli riktiga vrakpriser. Men jag vet att mentalt sätt skulle jag inte klara det som jag nämnde ovan så jag får hoppas att jag inte drabbad för hårt. Men jag kommer inte vilja bo så dyrt som många andra och jag tänker dessutom amortera så fort som möjligt vilket många andra inte gör.
Nu jag nog fått inlägget som jag har funderat på några veckor skrivet. Jag återkommer gällande mina känslor om peak oil. Nu ska jag äta kvällsmat.
![[Valid RSS]](http://aspiebloggen.se/valid-rss-rogers.png "Validate my RSS feed")
Vad har psykologen för argument mot peak oil? Tror hon att det finns oändligt med olja eller?
Jag har lite svårt att förstå din oro, eller kanske ska skriva, jag delar inte din oro. ja oljan kommer att ta slut, ja samhället kommer att krascha! Men inse vilka möjligheter! Du har ju all tid i världen att förbereda dig i lugn och ro. Min plan är att sko mig på de som blir tagna på sängen av peak oil.
När det gäller boende, har du funderat på kollektiv? Tror det kommer att ploppa upp fler och fler den närmaste tiden!
Hon är inte oroad då hon troligen inte har en åsikt i frågan utan tycker nog att det hon läser i tidningen stämmer om hon nu har läst något. Hon är helt enkelt inte oroad, något som stämmer på de flesta som inte känner till peak oil.
Jag önskar att jag kunde dela din tro att vi har mycket tid på oss men det tror inte jag. Skuldkrisen ser jag som största hotet just nu och sen förstås så vet vi inte hur det kommer att sluta med alla uppror som pågår nu och det skulle också kunna skynda på det hela ordentligt.
Att bo i ett kollektiv vore ungefär likadant som att bo i lägenhet. Jag skulle fortfarande ha folk väldigt nära mig som skulle störa och störas. Jag vet att singelboende ger större kostnader men just nu skulle jag inte orka med något annat.