Aspiebloggen

Det här är ett inlägg som jag skrev till tråden Pedagog med rätt att rätta på Aspergerforum. Jag tyckte det lät så bra så jag postar det här också.

———————-

Om det är något jag hatat sedan jag fick min diagnos så är det NTs tro att de vet precis hur vi har det. Hur skulle de kunna det när jag inte ens skulle kunna veta precis hur ni har haft det, och då har jag ändå AS. Ingen NT kan veta hur vi har det, de kan bara komma med teorier. Men försök övertyga NT om det.

Sen finns det säkert förstående NT, tyvärr lär väl inte allt för många sådana finnas inom psykiatrin. De som jobbat där har sina idéer. De har ju utbildningar med diplom som säger att de ”vet” allt de behöver veta. Hur kan vi som inte har genomgått sagda utbildningar våga säga att vi kan något. Som i skolan, finns det inte på papper så finns det inte.

Min favorit är att lyssna på intervjuer med NT som talar om AS. Tex kommentarerna som folk på stan sa i intervjun med Lotta Abrahamsson. Tyvärr visste jag själv inte mycket mer för något år sedan när jag fick diagnosen.

Vi alla borde verkligen gå ut med våra diagnoser så folk får se hur vanliga vi är. De enda AS som vanligt folk hör talas om är de som begår brott, samtidigt lever tusentals AS utan att någonsin göra det men de hör vi aldrig talas om. Tror ni jag hade brytt mig vem Michelle Dawson eller Gunilla Brattberg är om jag inte haft min diagnos. Knappast, och det är jag nog inte ensam om.

Och eftersom få AS framstår som ”normala” så hamnar de som får en diagnos lätt i händerna på myndighetspersoner som inte ser oss utan sina vanföreställningar om hur vi ska vara. Och blir arga när vi inte vill spela deras spel och vara som de vill.

En del av min familj vet om min diagnos. När morsan fyller om några veckor hoppas jag att jag ska få igång en diskussion om AS så de andra också vet. Jag tror det behövs för jag vill att min familj ska veta om det, samtidigt så kan reaktionen bli som med morsan. Hon fick svårt att tro på det för enligt henne så har jag alltid varit jag. vilket stämmer fullständigt. Fast det är bara nyligen jag fått veta vem jag är.

Kanske kan min förkärlek för att läsa nya bruksanvisningar innan jag använder apparaten de hör till, och sedan spara dem, komma från det att jag sökt efter min egen sedan jag föddes. Nu har jag den och gillar de funktioner som finns även om mjukvaran inte alltid låter mig utnyttja dem som jag vill.

Andra bloggar om: Asperger, Psykologi, Diagnos