2 comments on “Fortsättning på att blogga som samtalsterapi

  1. Hej igen.

    Jag har läst igenom din blogg nu och har fått en aning mer kött på benen när det gäller dig, men det betyder ju inte att jag känner dig. Ta det i beaktande när jag svarar och kommenterar.

    Det finns flera saker att kommentera här, men jag tror att jag börjar med herr Freud. Låt mig vara väldigt tydlig med vad jag tycker: Freud var en idiot. Det genomslag hans och hans efterföljares idéer har fått är makalöst. Vi i västvärlden har blivit fullständigt impregnerade med de här psykologiska teorierna och på något underligt sätt framställs alltsammans som om det vore sanningar. Det är det inte. Det är teorier baserade på åsikter och värderingar. De har aldrig blivit bevisade och de kommer aldrig att kunna bli bevisade. Jag håller med Karl Popper som sa att psykoanalysen är en ideologi och inte en vetenskap.

    När du då skriver att dystymi och AS är helt skilda saker, så har du sannerligen rätt. Och det var det som var min ursprungliga poäng. Båda är diagnoser, men där AS har sina tunna, men dock rötter, i genuin vetenskap, så är dystymi en av många slask- och skräpdiagnoser. Alla borde akta sig för dessa, men i synnerhet den som har någon form av autism. Ta alla dina upplevelser på allvar, men måla inte in dig i ett hörn genom att sätta en onödig diagnos på dem.

    Detsamma gäller Love Shyness. Problemet är reellt och allvarligt, men ge fan i diagnosen.

    Om jag fattat innehållet i din blogg korrekt, så tycker du att ditt största problem är att du inte har någon flickvän. Avsaknaden av partner är något miljoner människor i världen har som problem. En del har aldrig haft någon, andra har haft, men det har inte gått bra. Ytterligare andra har provat många gånger och ändå misslyckats med att få det de är ute efter. Sen har vi ju alla de som lever i äktenskap livet igenom, men som hatar varje minut av det. Inom den här (oerhört stora!) gruppen finns alla sorter: smala, tjocka, korta, långa, rika, fattiga, snygga och fula osv. Det finns ingen yttre gemensam nämnare.

    Vad jag menar är, att det här med kärlek och relationer, det är komplicerat för alla. Det kräver arbete. Det kräver att båda går in i förhållandet med realistiska förhoppningar och med insikten om att det kommer att krävas saker av dem. Ingenting fungerar av sig självt.

    Haka inte upp dig på att du har svårt att prata och vara ”social” på det där ytliga sättet. När en människa träffar en annan som det klickar med, så är det något annat som händer mellan dem än bara ord och annat ytligt krams. I brist på bättre får jag väl kalla det själslig kontakt.

    Om du ska komma till den punkten, så måste du som alla andra börja med att tycka om dig själv. Detta är inte detsamma som att förhärliga sig själv eller bortse från alla brister. För brister har vi alla. Du måste se dig själv som du är och gilla det du ser, warts and all. Det gäller kroppen såväl som själen och intellektet. Vad jag kan utläsa av din blogg, så är du väldigt attraktiv när det gäller intellektet. Däremot har du stora problem med kroppen och själen. Det finns inga mediciner i världen som kan maskera ett dåligt självförtroende; det måste du jobba på själv och det var det jag menade när jag talade om att hitta de rätta metoderna. Det finns massor med saker jag skulle kunna föreslå dig att göra, faktum är att det riktigt rycker i mig att överskölja dig med ”goda” råd, men det skulle göra denna kommentar olidligt lång och du skulle bli helt förskräckt. Det känns inte helt schysst att skriva det i en öppen blogg heller.

    Om du tycker att det här med kärlek och relationer verkar för invecklat (så att din motivation inte räcker till), så vill du nog inte ha en flickvän så mycket som du tror. Och då ligger nog problemet egentligen någon annanstans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.