Aspiebloggen

Idag är det 25 år sedan min pappa dog. Jag har inte så många minnen från den tiden och de få jag har är inte så trevliga. Fast jag har försökt att undvika det så har jag då och då, mestadels runt den här tiden på året, funderat på hur mitt liv skulle  ha sett ut om han fortfarande levde. Det är förstås värdelöst att göra då det inte går att veta vad som skulle ha skett och allt hade säkert inte varit trevligt. Men jag skulle åtminstone ha hunnit lära känna honom bättre. Eftersom jag bara var 9 år när det skedde så var jag för ung för att känna honom ordentligt och mycket av vad jag nu vet om honom har jag fått berättat för mig.

Frågan jag ställer mig oftast är, hade jag blivit lika mobbad om han varit där och hjälpt mig och jag inte behövt sörja honom vid den tiden. På senare tid så har jag funderat över om han hade asperger och att det är därifrån jag har fått det. Inte omöjligt men tyvärr omöjligt att veta. Tyvärr har bara mamma mig nu, mina syskon har sällan tid att hjälpa henne så en annan sak som hade varit annorlunda hade varit att hon inte varit så ensam. Synd att jag bor så långt bort och saknar möjlighet att flytta. En annan sak som stör mig, inte med året utan tiden på året är att min födelsedag är på lördag, med andra ord om 4 dagar. Jag vet inte vilka presenter jag fick då men den jag verkligen önskade fick jag då inte.

Oavsett vilka presenter jag får eller inte får på söndag när kalaset är så kanske förvaltningsrätten ger mig en väldigt välkommen en. Har jag tur så kommer den redan i augusti men så länge som det är en trevlig present så skulle det gå att vänta till september. Tills dess blir det att fortsätta vänta som vanligt.