Aspiebloggen

Igår när jag skrev gårdagens rubrik insåg jag att dagens datum kan skrivas som ett anagram därav rubriken. I övrigt vet jag inte vad jag ska skriva. Jag känner mig precis så ensam som jag är, är tacksam att ingen idiot körde på mig trots flera dåraktiga omkörningar (bla från en buss), har insett att AC:n i bilen är trasig då den inte kyler alls när bilen är rejält varm och är allmänt seg av värmen.

Det börjar kännas dags att flytta till kristinehamn och slippa pendlingen men det kräver pengar jag inte har samt ett ansvar jag aldrig haft behov av att ta. Men jag är rädd varje gång nu och bara väntar på att något ska ske. Jag vill inte binda upp mig med bussar dessutom kör de också som idioter så det kvittar så sätt. Kan inte tro att man skulle vara säkrare i en buss än i en bil.

Men som sagt jag har aldrig bott ensam då resurserna inte finns. Kanske kommer det en dag att ändras men jag vet ändå inte om jag skulle klara av det. I nuläget är jag behövd här så det är inget att tänka på. Varför finns det inga mellanlägen med värmen, antingen för varmt eller för kallt. Dags att lägga sig i den tomma sängen igen och vakna ensam som vanligt.

Edit gjord den 29/6

Vad tänkte jag med. det var den 7 juni inte juli. 🙁