Efter gårdagens långa inlägg så följer nu ett kortare inlägg om bloggen. Nu har det gått 14 år sedan det första inlägget publicerades och en hel del har hänt i mitt liv, men inte mycket på bloggen. Visst i början var det mycket aktivitet men sen tappade jag orken och inläggen blev färre och färre. Trots att jag nu borde kunna koppla av och ha mycket energi nu när jag inte behöver oroa mig om huruvida min ansökan om sjukpension ska gå igenom så borde mycket mer ork finnas, men det gör det inte. Det känns som att jag väntar på att något ska ske som ska göra allting bättre men jag vet inte vad det skulle vara. Så därför går dagarna och inte mycket blir gjort.

Tanken var att jag skulle ha skrivit något i augusti om att jag fyllde 40 men det blev aldrig av och just nu kan jag inte komma på något speciellt att skriva om det. Jo en sak vore att så mycket tid spills av den där väntan och nu har en stor del av mitt liv gått åt till att vänta och jag känner faktiskt att det är ett slöseri av år som jag inte får tillbaka. Mitt liv har knappt börjat men ändå är det inte många årtionden kvar om ens det. Suck.

Förhoppningsvis ska jag orka med åtminstone ett par inlägg i år förutom en årskrönika. Jag såg förresten att i början brukade jag skriva ett inlägg sista december som sammanfattade året och sen ett till dagen, eller dagarna efter som ser fram mot det nya året. Detta har inte skett på länge så jag skriver det här nu så att jag kommer ihåg tills nästa nyår hur det ska göras.

Hejsan bloggen hur mår du? Ok det är en dålig fråga då jag inte lär få något svar. Jag tror jag har sagt flera gånger att nu blir året när jag tar tag i bloggen igen men så blir det aldrig. Men nu tänker jag inte bara skriva ett inlägg utan två, fast det andra kommer imorgon. Skälet till två inlägg är att jag vill kunna sammanfatta året så det här inlägget kommer att vara om mig och året som gått medans nästa inlägg blir om bloggen. Det lär bli ett kort inlägg.  😉

Jag inser efter att ha läst tidigare inlägg att mycket som skett har inte blivit omskrivet så det är bäst att ta upp det nu. I inlägget från 2 år sen så nämnde jag Camp  N0va och att jag skulle komma i kontakt med dem men sen blev det ingen uppföljning om det året efter. Sanningen är att jag kom in på Camp Nova och har varit där en gång per vecka, varje tisdag, sedan mitten av februari 2019. Nåväl ni undrar säkert vad jag gör där? Svaret på den frågan är att jag började i en kurs om musik och fick spela trummor för första gången sen jag gick i gymnasiet. När jag gick i gymnasiet i årskurs 1 på transport så var jag också med i en eftermiddagsskurs om musik på kulturskolan i Karlskoga. Jag tror att den slutade i samband med att jag började årskurs 2 eller om det hade med det faktum att jag skulle studera i Örebro. Det spelar ingen roll i sammanhanget. Sant är i alla fall att det var första gången jag någorlunda lärde mig att spela trummor på en grundläggande nivå och efter det blev det inget mer.

Efter ett tag på CN så fick jag veta att det fanns planer för att starta en grupp på musikskolan här i Kristinehamn från just CN. Det lät bra för mig för att visst det var kul att spela och sjunga med läraren men sen när jag hade blivit bättre på det så ville jag göra det i en grupp. Tack vara kalendern i mobilen så kan jag se att gruppen på musikskolan började i september 2019 på torsdagar. Naturligtvis så blev det diverse uppehåll i de aktiviteterna bland annat för semester och jul och även andra skäl. Något som är värt att tänka på är att musikskolan följer grundskolans ledigheter så därför har de tex stängt för höstlov och liknande även om Camp Nova är öppet.

I den gruppen så spelade jag trummor och sjöng. Efter ett tag började jag tröttna på det. Problemet för mig var att eftersom CN riktar sig till folk med diverse handikapp, det är ju en del av daglig verksamhet trots allt, och det betydde att det fanns flera utvecklingsstörda individer i gruppen. Även om det var kul för dem att ha något att göra så var det inte så kul för mig. Ett starkt skäl var att de inte kunde sjunga eller spela i takt eller på rätt sätt vilket är förståeligt pga deras handikapp. När jag tog upp det med ledarna i gruppen så trodden jag att det var ok för mig att lämna den men de ville verkligen ha mig kvar. Intressant nog så hade de också insett att det fanns en kraftig skillnad mellan vissa i gruppen. Följden av det hela blev att gruppen som trots allt var väldigt stor delades i två delar där de med utvecklingsstörning hamnade i en grupp och jag och 2 andra hamnade i en annan. Detta fungerade mycket bättre för mig och den andra också.

Tanken senare var att det skulle bli en föreställning i år för folk på Camp Nova någon gång i april/maj. Sista gången vi sågs på ett tag var torsdagen den 26 mars. Redan nästa tisdag fick jag beskedet att gruppen var inställd pga corona. Det var första gången som corona hade någon större effekt på mitt liv. Gruppen kom igång igen i september men 5 november blev sista gången för gruppen i år. Jag vet inte när eller om den kommer tillbaka. Camp Nova håller öppet även om tanken är att man ska hålla avstånd och allt det där. Ännu en gång var det prat om en föreställning, denna gång i slutet av november. Jag börjar se ett sammanhang.  😕

I gruppen i början så pratade det något om att skaffa klaffgitarrer. Jag visste inte var det var för något men på CN så frågade jag läraren om detta och han visade en sådan och berättade vad de är till för. Jag länkar till en video om dem från snubben som tydligen uppfann dem. Tydligen är de till för folk som har väldigt svårt att greppa en vanlig gitarr och jag har faktiskt provat att spela en gitarr och det är inte skönt. De som är proffs säger att man bara ska låta fingrarna bli innötta men det vill jag inte. I musikskolan så finns det flera såna gitarrer båda akustiska och elektriska. Jag tror att de också har en bas. När vi spelar vilket jag bara gjorde lite grann så brukar en av lärarna sitta med sin fot på ett papper med rätt ackord och visa när man ska byta. Det är riktigt duktigt att kunna göra detta och spela samtidigt.

Även om klaffgitarrer är ett fantastisk koncept så kändes den något begränsad pga dess få ackord. I gruppen så brukar den spelas genom att alla strängar spelas, jag kommer inte på den svenska termen just nu. Detta tycket jag låter väldigt illa i många låtar speciellt om det görs på elgitarr. Jag vet inte hur vi kom in på det men vid något tillfälle så nämnde läraren något om lap steel gitarrer vilket jag tyckte lät väldigt intressant. Tydligen är det vanligt inom country, något jag inte lyssnat väldigt mycket på under åren men som ändå är kul. Jag kom på att jag hade en begagnad akustisk gitarr som jag fått av en kompis som skulle flytta för flera år sen liggande i garderoben så vi pratade om hur den skulle kunna byggas om till lap steel. Det gjordes och jag började så smått att lära mig gitarr på riktigt.

Ett stort problem med gitarren var att den är ju inte till för att spelas liggande utan den ville glida omkring och ut från min kropp. Det blev till slut så jobbigt så jag bestämde mig för att med hjälp från en annan avdelning av Camp Nova på ett snickeri skulle bygga min egen. Då detta inlägg har tagit mycket längre tid att skriva än jag trodde så kommer jag inte att skriva mer om gitarren här. Nämnas bör ändå att det tagit mycket längre tid än jag trodde att göra delarna till den både för allt jag behövt lära mig själv samt diverse problem med verktyg och maskiner som inte fungerat som de ska. Men som sagt det blir ett separat inlägg.

I övrigt så har inte mycket skett. Jag har kvar min kontaktperson som jag träffar en gång i veckan även om det nu på sistone blivit att vi varit mer hemma hos mig och inte på loppmarknader som det blev mycket förr. Jag har spenderat mycket tid framför datorn, mesta dels med att surfa eller se på youtube-filmer. En positiv sak i så fall är att jag började spela discgolf ihop med min kontaktperson. Det blev bara någon gång före sommaren men några fler på hösten. Det är både kul men ändå jobbigt beroende på hur eländig terrängen är på vissa banor. Jag hade en viss tanke igen på att börja med lchf men det kom av sig som vanligt. Får se om det blir någon ändring nästa år.

Gällande bilen så har den gjort mig rejält skuldsatt. Det blir så när jag dels var tvungen att skaffa nya sommardäck. Sen behöva frambromsarna fixas och dessutom så pajade kondensorn i ac:n. Det sista fixades några veckor innan hösten så jag åkte större delen av sommaren i en väldigt varm bil.  😡 Nästa vecka är det dags för nästa besiktning.  😮 Nåväl jag tror jag avslutar det hela här.

Det här var året jag hoppades att mycket skulle ske. Istället blev det året då mycket sköts på framtiden. Det blev förvisso året då jag ännu en gång kunde skaffa mig en bil, något som gav en frihet som jag saknat länge. Och borträknat en trasig torkarmotor i september och att jag tydligen körde sönder ett fjäderben ett par veckor efter besiktningen i december så har bilen funkat bra. Torkarmotorn kunde till slut lagas och till slut måste jag också göra något åt det något kortare fjäderbenet (det är inte akut) men jag oroar mig för de ökade kostnaderna som bilen inneburit. Förhoppningsvis ska inga större kostnader uppstå men gör det det så blir det inte kul.

Men utan den så skulle jag inte kunnat gjort mycket kul under året eller för den delen ens kunna tänka på modellflyg. I somras var tanken att jag skulle ha börjat med det på något sätt redan efter nyår men nu vill jag skjuta på det hela. På grund av en höst där ett projekt som jag återkommer till senare tog mer tid att efterforska än jag trodde så blev inte sändaren jag ville bygga klar och därför är modellflyg uteslutet för närvarande.

Jag lyckades till slut få igång min 3D-skrivare tillfälligt då jag kom på att rent glas utan tejp funkade bäst som underlag. Senare så fick jag ännu en gång problem med kalibreringen men på grund av problem med värmen i lägenheten så ville jag vänta med det. Jag tror baserat på hur det gick sist att något är snett i den så en vanlig kalibrering lär inte hjälpa så jag måste nog ta isär den. Men nog om den.

I övrigt har för mycket tid spenderats framför datorn med att leta information om saker som jag vill göra men har svårt att komma igång med eller göra klart ifall det påbörjas. Förhoppningsvis blir nästa år bättre. Men om tidigare år är något att gå efter så lär det inte ske. Men jag måste skärpa mig för jag går och mår dåligt över allt som borde göras som inte blir gjort. Det svåra är att prioritera tiden rätt. Så mycket tid har redan spillts på fel saker.

Jag har tänkt en längre tid att börja skriva igen då jag faktiskt har saker att prata om, till och med trevliga saker, men det blev ändå att jag sköt på det. Nu när högsommarvärmen har däcket mig totalt lär det inte bli annat än dagens inlägg. Det måste ske idag då idag är 30-årsdagen av pappas död. Sist jag skrev ett sånt här inlägg var för fem år sen. Jag kommer inte ihåg vad jag skrev och vill inte titta heller. Det faktum att det idag är fyra dagar till jag fyller 39 är skälet till varför jag tänker extra mycket på pappa vid den här tiden på året. Jag vet inte vad jag fick för presenter det året, men det var verkligen inte vad jag önskade mig mest då.

Nåväl så till denna dag. Idag var jag till Karlskoga för att träffa mamma igen och lägga blommor på pappas grav. Det slog mig för någon månad sen att trots att jag har varit vid hans grav flera gånger så har aldrig jag, bara mamma, lagt blommor där så idag köpte jag en bukett med Borstnejlikor för jag tyckte de såg fina ut. Morsan köpte rosor för hon gillar såna trots att hon idag lyckades sticka sig på dem. Rosor får mig att tänka på nyponbuskarna utanför dörren som min flagga ofta fastnar i.

Allt var så trevligt som att lämna blommor på en grav kan bli medan mamma stod och berättade om den dagen, något jag knappt kommer ihåg något av, när en geting började cirkla runt mig. Jag absolute avskyr flugor runt mig och getingar är ännu värre. Efter ett tag så började vi gå mot parkeringen men den hängde efter mig nästan hela vägen. Det förstörde stämningen totalt. Jag tror att den drogs till mitt svett.

Vad jag kommer ihåg från den dagen är att jag och min kusin satt och lekte i sandlådan när en ambulans dök upp. Det sista jag såg av min pappa var när han fördes iväg på en bår. Min kusin sa något i stil med ”är han död nu” som jag besvarade med, ”nej han sover bara”. Det är vad jag kommer ihåg i alla fall. Han dog på vägen till sjukhuset men det fick inte mamma veta på ett särskilt bra sätt. Hon berättade igen hur illa behandlad hon blev av läkaren som tog emot dem på sjukhuset. Medan hon tänkte något på vilka kläder som hon borde ta med till sjukhuset så sa läkaren något i stil med ” fattar ni inte att han är död”. Vilken jävla idiot alltså. Varken hon eller min kusins morsa som var med henne fattade det. Mer än så vill jag inte ta upp om vad som händer mer den dagen annat än att läkaren skröt om att hans efternamn var Bell precis som personen som uppfann telefonen. Ja det är sa han efter att han hade berättat att pappa var död. han är förmodligen död nu annars skulle jag vilja säga en del saker till honom men men.

Morsan brukar ibland börja prata om vad som skulle kunna gjorts annorlunda men det brukar jag avråda från det för det leder inte till något trevligt att spekulera om vad som skulle kunna gjorts annorlunda. En sak hon tog upp var att han hade jobbat den veckan men ville ändå åka till stugan på lördagen när det skedde. Men som jag sa till henne så även om vi stannat hemma så kanske det bara hänt på söndagen istället. Det är omöjligt veta så varför fundera på det.

Och jag som trodde att det skulle bli ett något kortare inlägg. Nåväl jag får återkomma när jag orkar tänka igen.

Det här var året då jag trodde att allting skulle vända och bli så bra. Det är ju trots allt året då jag äntligen blev fri från soc och kunde få mer frihet i min ekonomi samt att slippa alla papper som jämt skulle fyllas i för att sen sitta och vänta till slutet av månaden och hoppas att allt gick igenom så att jag kan betala mina räkningar. Den meningen blev väldigt lång. Men trots det så verkar det som att soc hade en större psykisk åverkan på men än jag först trodde. Min tanke var i flera år att om jag bara slapp soc så skulle allting bli så bra och jag skulle automatiskt få energi att ta tag i alla projekt som jag konstant skjuter upp om det tar emot. Men så blev det inte.

I mitt inlägg från förra nyår så nämnde jag att min blogg blivit spärrad av webbhotellet för att filer redigerats på ett dåligt sätt. Detsamma skedde två gånger till i år, den senaste gången i slutet av maj. Det var efter det som jag lämnade lösenordsskyddet igång så att jag skulle slippa byta lösenord samt radera en jävla mängd filer igen. Det faktum att vädret var så jäkla varmt och att vi aldrig hade en riktig vår gjorde också sitt till. Tanken var att till slut skulle jag genomföra det som One föreslog som står på sidan om att stärka WordPress men jag orkade helt enkelt inte. Tanken då var att nästa inlägg skulle heta: Bloggen är tillbaka men eftersom jag blev klar med ändringarna efter midnatt till igår så väntade jag med det inlägget och slog ihop det med det här. Jag har också lösenordskyddat min admin sida som en annan guide skrev om även om det inte var problemet sist vad jag vet. Inte för att jag fick reda på hur det hade skett bara att något behövde göras.

För att sammanfatta mitt år från mars räknat när jag fick beskedet från försäkringskassan att sjukpensionen går igenom så ser det ut så här. Efter beskedet så oroade jag mig att jag inte skulle få något bostadstillägg men så blev det även om pengarna kom in i början av april så jag fick skjuta på vissa räkningar. Närmare slutet på april kom den första ordinarie inkomsten och sen dess har det rullat på som det ska. April spenderades med att efterforska vilka delar som jag ville ha till en ny dator. Tyvärr fick jag skynda på det hela något eftersom mitt gamla nätagg började brinna. Det är inte så dramatiskt som det låter då det skedde på ett sätt som ändå gjorde att datorn kunde vara på tills jag märkte att den jäkla konstig lukt spreds i lägenheten och till slut konstaterade jag att det kom från garderoben där datorn stod. Jag stängde snabbt av den och vädrade ut lägenheten. Lyckligtvis så skadades ingenting i den. I flera långa dagar fick jag klara mig utan dator annat en min gamla Asus EEE PC som nyligen gett upp. Tyvärr var den jävligt långsam så min favoritsysselsättning att se på youtube gick inte.

Felet i den bärbara var att batteriet gav upp eller att laddaren inte ville ladda den längre. Kanske bägge sakerna. Men nu har jag skaffat en Raspberry pi 3 som ska ersätta den. Den är inte igång än då jag har haft annat att göra. Gällande min nya dator så var det väldigt kul att ha en modern dator då det mesta i den gamla är från 2008 borträknat grafikkortet som var ett begagnat 5770. Jag tänker inte gå en på vilken hårdvara som sitter i den nya annat än att säga att på grund av de skyhöga priserna så skaffade jag aldrig ett separat grafikkort utan kör med en AMD Ryzen 5 2400G processor med inbyggt grafikkort. Förhoppningsvis ska jag snart kunna skaffa en ordentligt ett även om det här funkar bra och verkligen var ett lyft mot det andra.

Nåväl det gällde en sammanfattning av året. Efter april kom maj och det då som den första hettan avtog något så att jag kunde montera datordelarna som nu hade legat några veckor. I slutet av maj så kom värmen igen och hela sommaren flöt bort. Jag orkade knappt något utan vill bara få tiden att gå tills jag kunde andas ordentligt igen. I augusti började värmen släppa och närmare slutet så möblerade jag om mitt vardagsrum, eller delar av det. Det blev lyckat. Det var också i det skedet som jag började känna att den där lego-järnvägen aldrig skulle bli något med så jag plockade ner den och började använda mer av det bordet till förvaring. Innan järnvägen plockades ner så tog jag bort allting på bordet som inte hörde till järnvägen och körde lite med tåget. Efter det plockade jag isär allt och la ner det i sina respektive kartonger.

Efter det kommer jag inte ihåg så mycket som jag skulle kunna skriva om. Jag har under flera år velat göra ett radiostyrt fordon som skulle var av lego och har många funktioner. Många idéer har jag haft om vad jag skulle basera det på men så mycket mer än att leta efter bilder samt ritningar har det sällan blivit. I höstas gick jag med i ett forum som heter maskinisten då det har flera inlägg om samlingar av konstiga eller ovanliga fordon. Det var mycket intressant men för att se alla bilder var man tvungen att vara medlem. Det känns konstigt att vara med i ett forum om folk som äger diverse maskiner när jag själv inte ens har en bil. Nåväl det gav mig flera idéer men inget jag tänker satsa på just nu. Jag tänker inte gå in på vilka specifika fordon jag till slut bestämde mig för bara typen. Jag kom fram till att vad jag vill ha är ett fordon som ska frakta saker, tänk lastbil fast det jag funderar på är ingen vanlig lastbil. Denna behöver något som lastar den så mitt nästa fordon kommer vara ett som har en grävmaskin monterat på sig för att gräva och lasta. Idén till den här uppdelning kom från när jag såg en film från spelet Pioneer Mars. Även jag jag kom fram till att spelet inte var något för mig så vill jag bygga 2 speciella fordon som ska kunna användas på en fiktiv framtida planet.

För att ha någon chans att bygga fraktaren eller annat stort fordon på sätt som inte Lego-delar skulle klara av så skaffade jag mig en 3D-skrivare förra mellandagarna. Tyvärr har jag inte haft annat än problem med den då utskrifterna vägrar fästa ordentligt. Jag har försökt flera saker men inte gjort det bra nog. Efter att jag försökt något så har jag ofta vänta veckor eller längre innan jag försökt igen. Det faktum att den bara står där har gjort mycket ont, ändå har jag inte orkat gjort något på länge. Utan den kommer då RC-projekt jag planerat aldrig genomföras.

Då jag kände att något måste ändras då jag inte orkar gå och må pyton längre, så var jag i kontakt med min gamla kurator. Jag träffade honom i slutet av november med förhoppningen att jag skulle få komma dit regelbundet efter det och prata om saker jag inte vill ta upp med min kontaktperson. Tyvärr ville han inte hjälpa mig utan tyckte att jag istället skulle prova piller. Då jag försökt detta för flera år sen och bara mådde värre av det så ville jag inte alls det. Nästa förslag var daglig verksamhet eller camp nova som det tydligen kallas i Kristinehamn. Detta verkade mycket bättre och jag bad min kontaktperson som kände folk där att hon skulle hjälpa mig komma dit. Jag ska på ett möte med en person som ska hjälpa mig med ansökan dit nästa vecka. Vi får se hur det blir. Jag känner att jag vill ha en större kontaktkrets än vad jag har och då min kompis var tvungen att göra sig av med bilen i våras så blir det inget mer modellflyg för mig. Men  jag hade tröttnat på det ändå så det gör inte så mycket. Enligt min kontaktperson så finns det många trevliga aktiviteter på daglig verksamhet men vi får se hur det blir. Det enda jag vet är att något positivt måste ske för jag orkar inte ha det så här. Jag har levt ett 6 år långt icke-liv under soc och det har inte släppt taget om mig än.

Som titel säger så kan jag inte visa mina inlägg utan får upp ett 404-meddelande istället. Ska kolla upp det när jag har vilat men om någon vet varför så skulle jag uppskatta lite hjälp. Fast troligen kan ingen kommentera heller när inläggen inte kan visas. Alltid är det något.

I torsdags var det 10 år sen jag flyttade till Kristinehamn. Det är svårt att tro att det var så länge sen. En annan sak som hände den här veckan var att jag äntligen blev sjukpensionär efter så mycket kämpande men mer om det längre ner.

För 10 år sen bodde jag fortfarande hemma fast jag var 27 år gammal. Jag hade aldrig haft ett jobb bara praktik som inte kändes rätt. Det var som truckförare på vad som då var ASG:s dryckeslager. Jag vet inte ens om det finns kvar nu. Men så fick jag komma till LeftisRight vilket i början kändes helt rätt. Det ändrades till slut men det har jag säkert skrivit om förr. På grund av alla tankar som flutit runt i skallen på sistone så är jag inte säker på vad som skrivits och när.

Nåväl efter en praktikperiod så blev jag anställd och eftersom jag hatade att pendla varje morgon så ville jag flytta. Till slut hittade jag en lägenhet som jag också blev godkänd för. Det finns ju kö så det är inte bara att säga att man vill ha en lägenhet. Jag vet inte hur jag klarade av allting som hör till att bo själv med tanke på att jag inte behövt tänka på det helt själv tidigare men på något sätt gick det. Trots att jag saknade att ha något hos mig så var det skönt att kunna rå sig själv och göra saker när jag ville det.

Jag flyttade från den lägenheten till den nuvarande då den förra låg nära en väg och ett daghem med mycket lastbilstrafik som var irriterande. Fortfarande tycker jag att det jobbigt med alla ungar i närheten men jag vet inte var jag ska ta vägen. Alla andra ställen är mindre, sämre standard, ligger fel eller tillhör höghus och jag vet från när jag är hemma hos morsan hur jobbigt det blir då med alla ljud. Det var något som var bättre när jag bodde hemma eftersom jag inte hade grannar vägg i vägg.

……………………………

Nåväl efter 6 extremt långa år så är jag till slut sjukpensionär. Jag fick ett konstigt SMS från FK i tisdags morse som sa att jag skulle få 0KR i utbetalning. Min kommentar till det var JAHA och. Jag menar jag borde inte få något från dem eftersom jag inte fått besked om att jag blivit sjukskriven så varför ens skicka ett sånt SMS. Nu har jag ju ställt in på att få utskick från FK så men jag tyckte ändå att jag borde få veta hur det blir med sjukpensionen först. Jag är tveksam om jag ens ska kalla det sjukskrivning. Jag ska fråga mitt personliga ombud när hon kommer tillbaka från semestern.

Men i alla fall så då tog jag och loggade in på mina sidor hos FK och där kunde jag se att jag hade fått besked från dem men som vanligt så kunde jag inte se vad beskedet var bara att det handlade om ärendet sjukpenning. Jag har också ansökt om bostadstillägg men väntar fortfarande på besked. Den var det bara att vänta väldigt länge tills posten dök upp och däri var skedet att min sjukpension blivit godkänd. Det känns fortfarande overkligt och jag har gått flera gånger och läst vad det står och till och med visat en kompis för att vara säker på att jag inte fantiserat det hela.

Nu väntar jag som sagt på besked om B-tillägg men i allmänhet så kan jag koppla av för första gången på länge. Det känns konstigt eftersom jag jag gått som i ett vakuum de senaste 6 åren men samtidigt så går det tillbaka mycket längre än så. Enda sen jag gick ut gymnasiet så har jag undrat hur det skulle bli och efter en del tid så blev jag sjukskriven första gången. Jag vet inte varför men troligen på grund av min ålder så kunde den inte bli konstant utan det varade några år under tiden som jag var på någon aktivitet anordnad av Activa. Senare så kom LiR in i bilden och då blev sjukskrivningen vilande tills dess att jag blev utförsäkrad och allt blev jobbigt.

Men nu snart när allt är klart kan jag släppa allt det där och börja se framåt utan att oroa mig över min försörjning längre. Inte behöva skriva ut kopior på mina räkningar samt oroa mig om soc kommer att slå ner på något i min ansökan så att jag måste ta mig dit fort och ändra något några dagar innan räkningar ska vara betalda. Det betyder förvisso att jag måste stå för alla kostnader själv men det går nog. Samtidigt så kommer jag kunna behålla alla pengar själv om jag skulle få till exempel skatteåterbäring istället för som i början när jag fick tillbaka pengar på skatten men de första 2 åren så snodde soc totalt 3088 kronor från mig som jag kunde ha haft mycket kul med. Nu hoppas jag bara att jag inte åker på kvarskatt istället.

Det första jag kommer att göra när jag får in första utbetalningen från soc är att skaffa ett ordentligt bankkort. Innan jag blev utförsäkrad så bytte jag från Ica-Banken till Handelsbanken av skäl som jag ärligt talat inte kommer ihåg nu. För något år sen tänkte jag byta tillbaka då för att det skulle bli smidigare att logga in på Ica då de hade mobilt bankID vilket HB vid den tiden inte hade. Kort efter att jag hade skaffat ett konto på Ica så gick det att ha mobilt bankID på HB också men sen var det att jag inte ville behöva använda 2 kort när jag handlade på Ica. Först kundkort och sen bankkort. På HB fanns eller fortfarande finns bankID på fil men det kräver en windows dator och ett speciellt program och det ville jag inte krångla med.

Problemet jag stötte på och inte hade trott skulle ske var att när jag skaffade kort på Ica så kunde jag inte skaffa ett mastercad pga mitt soc-bidrag utan kunde bara få maestro-kort. Men det kortet är i princip värdelöst online. Jag vet inget ställe som tar ett sånt kort och viktigast i det hela var att utan mitt mastercad på HB så kan jag inte fylla på mitt busskort. Visst det går att göra på bussarna men det vill jag inte krångla med utan det är smidigare att göra hemma. Men det betyder att jag måste skicka pengar från Ica till HB och sen vänta tills det kommit fram och detta måste ske innan jag får slut på kortet. Det är ett himla krångel som jag snart kommer att slippa.

En annan grej är att jag kan skapa andra konton nu när jag inte måste skriva ut kontoutdrag varje månad. Vid varje ansökan om soc-bidrag så var jag tvungen att skriva ut ett utdrag från varje bank men nu när ingen behöver veta vad som sker så kan jag skaffa ett konto som jag sparar pengar på. Det gick inte innan. Jag tänkte ut saker att ha konton till förr men ville inte tänka för mycket på det eftersom det inte var aktuellt men troligen hade det något med bil att göra. Men då det inte är aktuellt just nu så blir att i första hand att spara ihop till en ny dator då den här är antik. CPU med tillbehör är från 2008 och med bara 4GB ram så är det inte lätt att spela vissa spel.

Som jag skrev tidigare så har jag bara gått runt och väntat så länge att jag behöver får ordning på mitt liv och börja leva igen. Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare men de senaste 2 åren så jag jag varit med i Karlskoga modellflygklubb igen. Jag gick med för att min kompis ville börja flyga igen trots att jag inte riktigt kände för det. Men på något sätt så lyckades jag ta certifikat men det har inte blivit så mycket fluget. I år däremot så tänker jag gå ur igen. Trots att jag tog besluten innan jag fick beskedet om min sjukpension så känner jag att jag inte orkar med det just nu. Jag har en massa annat att ta tag i, saker som skjutits fram för att jag inte orkade ta hand om det.

En sån sak är den här bloggen. Det var väldigt länge sen jag skrev så här mycket. Förhoppningsvis ska det bli många fler men betydligt kortare inlägg. Jag har flera tillägg som behöver ses över och förmodligen en del annat som behöver rensad.

En annan sak är min podcast. Det var tydligen 3 år sen jag startade och avslutade den. Men exakt hur och vad jag ska göra med den vill jag inte tänka på just nu. Jag vet bara att jag måste komma på ett arbetssätt som är så smidigt som möjligt till skillnad från det förra när för mycket tid gick åt till att göra ett avsnitt. Planen är att den inte längre ska ha ett manus då det tog en hel del tid men hur det ska bli vet jag inte. Över 1500 ord, hjälp.

Här borde jag skriva någon slags sammanfattning av året som varit, men då inga inlägg har gjorts och det är sen så hoppar jag över det. Min förhoppning blir som tidigare år att det här är året som bloggen kommer till liv igen. Tills dess lär inte mycket ske.

Jag hade ett problem just före jul med att bloggen tydligen blivit hackad och många filer skapats som inte borde finnas där. One som är mitt webbhotell spärrade bloggen och skickade ett mejl till mig där de se att bloggen blivit spärrad av säkerhetsskäl min inte mer. För att veta mer fick jag kontakta supporten. De ville att jag skulle låsa bloggen vilket jag gjorde till idag och sen radera en himla massa filer. Det blev gjort men mer orkade jag inte titta på innan jul och det först nu som jag fixade det sista.

Det var lite mer krångel men det orkar jag inte gå in på nu.

Så har ett till år gått. Nu är det tydligen gått 10 år sen jag startade bloggen. Var tar tiden vägen? Jag borde göra ett ordentligt firande för bloggen men jag orkar inte och att göra något hafsigt vore fel så jag ska bara försöka sammanfatta året så gått det går. Just ork är något jag har väldigt lite av vilket märks på antalet inlägg.

I våras så ville min kompis johan att vi skulle börja med modellflyg igen. Jag har ju tidigare gjort ett försök att komma tillbaka men eftersom det var samma år som jag blev utförsäkrad och sen av med bilen så gick det inte. I år gick det något bättre. I början var vi på byggkvällarna som är på måndagar, senare så blev det dags att träna flygning. Jag lyckades på något sätt ta certifikatet trots att jag mest gick och väntade på besked från FK angående ansökan om sjukpension som till slut blev avslaget. All väntan gjorde det svårt att koncentrera sig men jag lyckades med certed mest genom att de på klubben vet att jag inte kommer att köra med bränslemotordrivet plan som det vi hade på utbildningen utan eldrivna. På sista lektionen trots att vi inte övat landningar så fick jag prova att landa en Multiplex Funcub och det lyckades utan problem. Nästa år / i år så kommer jag att köpa ett sånt plan. Sen dess har det inte blivit så många flygningar med min elseglare som jag har sen tidigare då hösten till slut dök upp. Men det är ett helt annat slags plan att flyga med så jag vill ha ett mer vanligt plan med landningsställ.

Gällande sjukskrivningen så ska jag på ytterligare ett samordningsmöte med FK och andra parter. Förhoppningsvis får AF tummen ur röven den här gången och dyker upp. Sist så var en sjuk och det fanns visst ingen ersättare så FK fick spy sina missuppfattningar oemotsagt.

Mina ben är fortfarande svullna. Vet inte om jag skrivit om det tidigare och tänker inte kolla efter. Det är garanterat lymfödem jag har och har stödstrumpor som hjälper något. Jävla trist att behöva ha strumpor på sig hela tiden. Jag har också haft problem att vänsterbenet är rött både bak och fram. Tidigare har jag trott att det hängde ihop med svullnaden men det gör det inte enligt sjukvården. Jag vet inte vad det beror på. Jag har varit på två olika ultraljud som kom fram till att det inte är en propp. Jag vet inte vad mer som kan göras. Nåväl.

Vad mer finns det att säga. Hela året har mest varit en enda lång väntan. Jag har en ny och väldigt trevlig kontaktperson. Vet inte om jag skrivit om det tidigare.

Visst ja, jag har skaffat mig ett ordentligt intresse för elektronik, speciellt saker som handlar om arduino. Håller på och försöker lära mig att programmera det, men det är svårt att koncentrera sig ibland. Jag hade vissa projekt jag inte tänker gå in på planerade innan jag började med modellflyg och har kommit på fler efteråt. Får se hur det går.

Nej det får räcka för i år. Hoppas nästa år blir trevligare.

För något år sen så råkade jag ut för en otrevligt sak. När jag skulle dricka oboy på morgonen som jag ofta gör så när jag drack så kände jag att något stort och levande hade kommit in i munnen. Jag spottade ut det och fick se att det var en tvestjärt. Jag trodde jag hade bloggat om detta men hittar inte inlägget nu.

I vilket fall som helst så dammsög jag upp den och sen tog jag och silade resterande mjölk i tron om att den hade kommit därifrån. Men det verkade inte troligt och jag hittade inget där. Sen silade jag allt oboypulver som var kvar men såg inget där heller. Det enda troliga var att den hade kommit från en tidning och sen gått från den utan att jag sett den och sen satt sig i sugröret. Men den måste då ha varit kvar när jag bar den till bordet samt när jag rörde omkring pulvret i mjölken. Och jag brukar skaka tidningar just för att få bort tvestjärtar.

Nåväl idag när jag skulle ta sugröret så såg jag att det verkade svartare än vanligt på en viss punkt. Jag brukar återanvände sugrören så en viss missfärgning från torkat oboy brukar vara kvar. Men det var mörkare och när jag kollade på öppningen så såg jag att det var mycket riktig en tvestjärt som hade letat sig in där. Den här gången så sköljde jag ner den i slasken men det tog en hel del spolande innan den till slut kom ner. Sen spolade jag en hel del extra för att var säker att den verkligen var borta.

Jag fattar inte hur de kommer in så där fast jag skakar tidningen och varför de väljer just sugröret som gömställe.

Jag vet att jag inte har bloggat på länge. Jag har helt enkelt inte orkat. Jag har mycket jag skulle vilja göra men jag vill mest få tiden att gå.